Bhagavad Gita, Chapter 1, Verse 37

तस्मान्नार्हा वयं हन्तुं धार्तराष्ट्रान्स्वबान्धवान् । स्वजनं हि कथं हत्वा सुखिनः स्याम माधव

tasmānnārhā vayaṃ hantuṃ dhārtarāṣṭrānsvabāndhavān | svajanaṃ hi kathaṃ hatvā sukhinaḥ syāma mādhava

Translation

We had then better not slay our own kinsmen, the sons of Dhṛtarāṣṭra; for, how can we be happy, O Mādhava, after slaying our own people?

— Alladi Mahadeva Sastri

Word meanings

tasmāt
therefore
na
(are) not
arhāḥ
deserving (ought)
vayam
we
hantum
to kill
dhārtarāṣṭrān
sons of Dhṛtarāṣṭra
svabāndhavān
own, relatives
svajanam
kinsfolk
hi
indeed
katham
how
hatvā
having killed
sukhinaḥ
happy
syāma
may (we) be
mādhava
O Mādhava